Demokrati: Life goes on without you

En förening i Sverige drabbades under våren av Skandalen. Det avslöjades att de ansvariga inte skött ekonomin på rätt sätt.  Det blev förstås ett himla liv. Det var misstankar och polisanmälan. Det var känslor och mycket snack.

Men samtidigt pågick strävsam skadereducering.  De ansvariga skildes från sina poster i stadgeenlig ordning. Omstart-arbetet drog igång. Valberedningar började arbeta. Förberedelser för extra årsmöte genomfördes. Verksamheten påverkades egentligen inte.

Hur kan det gå så? Ska inte verksamheten krascha när ansvariga faller bort? Nej. Anledningen stavas Demokrati. En demokratisk organisation är aldrig beroende av enskilda personer.  Den demokratiska organisationen är Skandal-tålig. Blir den alltför beroende av enskilda är den inte demokratisk.

Och lärdomen på det personliga planet är att ingen är oumbärlig. Life goes on without you är budskapet från organisationen till de som skilts från sina poster.

//Georg

Kommunens starke man och hans respekt för medborgarna

För femtioelfte…eller möjligen femtiotolfte gången så drar han igång sin svada om Hyresgästföreningens allmänna uselhet och sosse-koppling.

På sin frisinnade blogg lossar han sin lass av verklighetsflykt. Att en sådan som jag, som jobbar på Hyresgästföreningen, har synpunkter på det bryr sig Staffan inte om. Men om någon annan gu´bevars vill ta del av ett perspektiv som inte kommer från den frisinnade horisonten så kan det perspektivet låta så här:

Werme menar att säljaktionen av 1148 lägenheter (Staffan skriver 1000, plus minus 10 procent får man kanske räkna med från stadens mäktigaste man) är en insats för integration. Det där är ett känslomässigt argument. Segregationen är ett faktum. Men den beror inte på huskroppar och de boendes illvilja. Den beror på de förhållanden som råder i staden, området och privatlivet. Staffan Werme skulle kunna ombilda Vivalla till ett tivoli, utan att livet blir så vansinnigt mycket enklare för många av dem som bor där. Staffan vill inte se att det är andra insatser som spelar roll. Arbetsplatser och aktiviteter i områdena, som skapar ett flöde av människor. Mötesplatser (tex isbanan i Vivalla, som Staffans koalition lade ner) som är efterfrågade behövs. Grepp som förnyar den fysiska bilden av området, som exempelvis skedde i Markbacken i Örebro. Segregation bekämpas genom insatser som påverkar människor. Inte genom insatser som påverkar ägarförhållanden av hus. Kan Staffan Werme ge exempel på när stora försäljningar av allmännytta till privata ägare, lett till mindre segregation i områden som varit väldigt segregerade från början?

Werme är bekymrad över att Hyresgästföreningen bara företräder medlemmarna i ÖBO. Han behöver inte vara orolig. I Örebro, precis som i landet i övrigt, ökar andelen medlemmar i privatägd hyresrätt i relation till andelen medlemmar i allmännytta. De medlemmar (och de är trots allt rätt många) som bor i allmännyttan i de hus som ska säljas är dock föreningens uppdragsgivare i det här sammanhanget.

Angående vykorten. Vi som jobbar på Hyresgästföreningens kontor har i olika sammanhang med oss vykort på möten. Detta för att deltagarna själva ska få agera, om de så önskar. Hyresgästerna får sedan använda sitt eget goda omdöme.  Staffan får acceptera att någon vill säga honom något.

Werme nämner kommuner där allmännyttan sålts. Men han nämner inte med ett ord på vilket sätt det påverkat integrationen, som ju är Wermes syfte. Han nämner heller inte hur medborgarnas möjlighet att påverka blivit större, som verkar vara ett annat syfte. Mig veterligen behöver inte privata hyresvärdar ha någon bostadskö. Är inte det exempel på minskat inflytande, Staffan?

Avslutningsvis: visst har Staffan Werme rätt i att Örebro står inför en gigantisk utmaning att bryta segregationen. Han har också rätt i att områden med blandade upphovsrätter är bättre än stela, enformiga områden. Saker behöver göras i både Vivalla och Brickeberg. Men det ska göras med medborgardialog och respekt.  Staffan Werme lovade, tillsammans med de andra kommunalråden, att visa respekt när hyresgästerna samlade in över 10800 namn med krav om folkomröstning runt ÖBO-försäljningen. När kommunstyrelsens ordförande fortfarande lägger all sin energi på att spy galla över hyresgästernas aktivism så undrar man om den gamle läraren glömt vad ordet respekt betyder.

//Kenneth

Sthlms Handelskammare hissar marknadshyror men dissar chockhyror

Stockholms Handelskammare organiserar 2400 företag.

Handelskammaren är för marknadshyror och vill minska möjligheterna för andrahandshyresgäster att pröva sin hyra. Det borde alltså bli dyrare för hyresgäster att hyra bostäder.

Men Handelskammaren är inte alltid lika pigg på höga hyror. Nej, nu varnar organisationen för Chockhöjda hyror för Uppsalaföretag. Det borde alltså bli billigare för företag att hyra lokaler.

Med andra ord vill Handelskammaren att andra ska hyra dyrt, men vill själva hyra billigt. Sensmoral: lätt att vara för höga hyror, när det inte drabbar mig.

//Georg

Jag älskar annonsblad!

Särskilt bladet från Borlänge/Gagnef förstås! Vad trodde ni? Och den senaste veckan blev förälskelsen ännu mer intensiv. På sidan två i bladet (vecka 14) återfinns en krönika ”Mellan raderna”. Rubriken är ”Hyreshyllning”. Jag citerar skribenten David Gustafsson: ”Enligt mig byggs alltför få nya hus med hyreslägenheter i Sverige, inte minst i Borlänge kommun. Det är bara köpa, köpa, köpa som gäller. Om jag skulle köpa en bostadsrätt som är likvärdig med min nuvarande hyresrätt, i samma område, skulle jag få punga ut med åtminstone en kvarts miljon och garanterat behöva betala samma månadsavgift ändå. Det är säljarnas marknad, bostadsmarknaden”. David fortsätter: ”Visst ser jag nackdelar med att bo i lägenhet istället för villa, men speciellt många nackdelar med att bo i hyresrätt istället för bostadsrätt ser jag inte, åtminstone om man precis som jag föredrar att överlåta krångel åt någon annan stackare”.

Det är bara att instämma i Davids resonemang eller hur? Och hans avslutning gör det inte sämre: ”Att betala en hyresvärd är kanske ingen investering. Man får inget med sig den dag man flyttar. Men vad spelar det för roll, egentligen, när den adress man slutligt flyttar in på, bortom terapi och deponi, är både permanent och gratis, i evighet. Amen.”

Jag säger bara: Tack David för din klarsynta spalt!

//Annakari

Hyresrätten, Bostadsrätten och Farbror Staten

Kalkyl från Västerås

Dessa autentiska siffror kommer från en planerad ombildning från hyresrätt till bostadsrätt i Västerås.

En 65kvm stor lägenhet kostar 5233 kr att hyra. När samma lägenhet blir bostadsrätt kostar den 5 386 kr i boendekostnad. Bostadsrätten är 153 kr dyrare.

Det är innan Farbror Staten lägger sig i. Den ger bostadsrätten ett ränteavdrag på 700 kr. Då blir bostadsrätten 547 kr billigare.

Vad tror du – blir det någon ombildning?

//Georg

Om skatt är häftigt, är hyresrätten häftigast

Igår presenterade vi på Torsdagsklubben högintressant material kring de höga skatterna på hyresboendet. Den här bildserien är några år gammal men anknyter till temat:

PR material man kunde kört om skatten på hyresrätten

//Georg

4.000 mer i hyra per månad…..

Hyresgästföreningen undersökte i slutet av 2006 om hyresvärdar diskriminerar bostadssökande. Drygt 100 bostadsföretag ringdes upp av två bostadssökande i åldern 25-31. Profilen på de två som sökte lägenhet var densamma. Samtliga pratade bra svenska. Det enda som skiljde dem åt var deras etniska bakgrund: En av männen hade ”svenskt” namn och den andra hade ”invandrarnamn”. Samtalen bandades och dokumenterades.

I 37 procent av samtalen fanns inslag av diskriminering från hyresvärdens sida. I 14 fall av dessa var diskrimineringen så tydlig att den med ”svenskt” namn blev erbjuden lägenhet samtidigt som den med ”utländskt” namn inte blev det.

DO (ombudsmannen mot etnisk diskriminering) tog del av undersökningen och menade att: ”Den bild som denna utredning ger är mycket alarmerande. Det är tydligt att situationen i Sverige idag på bostadsmarknaden innebär att personer med utländsk bakgrund inte ges möjlighet att få en bostad på lika villkor som personer med
svensk bakgrund.”

Då fanns det bara ett fall av etnisk diskriminering av bostadssökande som lett till dom, trots att många vittnar om att etnisk diskriminering av bostadssökande förekommer i en mängd sammanhang.

Kan vi hoppas att något nu hänt när det gäller diskrimineringsdomar? Jag tänker på Göta Hovrätts dom, i februari, mot en privat hyresvärd i Hällefors. Visserligen handlar den domen inte om situationen när man söker bostad, den handlar om en flyktingfamilj som fick betala 40 procent mer i hyra än en annan ”svensk” familj i samma område. Hovrätten dömde ut ett skadestånd på 30.000 kr som hyresvärden får betala till familjen. Hyresvärden hade som motiv till den högre hyran att ”familjen var så stor och att det är dyrare att ha invandrare som hyresgäster än svenskar”.

Återstår att se om det även skett en förbättring när det gäller hyresvärdarnas inställning till diskriminering på bostadsmarknaden.

//Annakari

Gästblogg: Om höger och vänster i bostadspolitiken

Har ni ofta sett rubrikerna ”Bostadsbrist i storstäder” ”Unga får inte tag i lägenhet” ”Rekordlågt bostadsbyggande” i media de senaste åren?

Det ante mig. Bristen på bostäder har varit omfattande i vissa områden under flera decennier. I Sverige har det årligen byggts tre bostäder per tusen invånare under de senaste 20 åren. I våra grannländer, Norge och Finland, har man under samma tid byggt dubbelt så mycket. Statsvetaren Anders Lindbom på Uppsala universitet menar att det långsiktiga produktionsbehovet beräknas till ca 30 000 lägenheter/år och många år sedan 1993 har vi bara orkat med knappt 10 000. Varför byggs det då alldeles för lite? Ja, här är nog svaren lika många som antalet aktörer man frågar inom sektorn. Grundproblemet torde dock vara att byggherrarna inte tycker eller tror sig få tillräckliga inkomster av sina byggda hus genom hyror och andra avgifter.

Hur ser då politikerna på denna problematik? Om vi för enkelhetens skull antar att högersidan i svensk politik (Alliansen) står för mer av marknadstänkande och ett liberalt synsätt på ekonomisk politik medan vänstersidan (De Rödgröna) står för mer av statlig och samhällelig planering samt offentliga ingrepp på marknaden så blir konfliktlinjerna naturliga.

Högersidan borde då driva marknadshyror ett avskaffande av bruksvärdesystemet där allmännyttan ska vara hyresledande – möjligen med bibehållet besittningsskydd. Argumentationen skulle kunna vara att dagens system håller uppe hyrorna i mindre attraktiva områden medan hyrorna hålls nere i tillväxtområden. Därmed uppstår bristsituationer i storstäderna samtidigt som incitamenten att bygga idag hålls tillbaka av att fastighetsägarna inte kan få tillräcklig avkastning. Med en marknadsprissättning så kunde istället hyrorna nå en jämvikt och bostadsbyggandet ta fart igen.

Men högersidan i svensk politik talar tyst om marknadshyror. Berömt är ett inslag från Dagens Eko 1991 när dåvarande statsminister Carl Bildt (M) förgäves försökte slingra sig i frågan om när marknadshyror ska införas. Idag har (Nya) Moderaterna omprövat sin politik på området också och stödjer bruksvärdessystemet. Istället är högersidans politik på området att sälja ut det kommunala bostadsbeståndet och snabba på ombildningen till bostadsrätter. Därmed kommer det snart att vara lika ovanligt med hyresrätter i Stockholms innerstad som ekar och grevar norr om Dalälven.

Från vänstersidan borde man driva på för ekonomiskt stöd vilket sänker produktionskostnaderna i syfte att säkerställa bostaden som en social rättighet. Tidigare fanns nämligen statliga byggsubventioner som minskade byggherrarnas kostnader och stimulerade nybyggen av hyresrätter. Men från och med 1993-94 har dessa stöd fasats ut gradvis. Delvis skedde detta mot bakgrund av 90-talskrisen och var såldes ett led i att försöka bromsa ett skenande budgetunderskott. När den borgerliga regeringen genomförde detta protesterade vänstersidan och lovade att återinföra produktionsstöden när de kommit tillbaka till makten.

Tolv regeringsår 1994-2006 passerade, men utan att byggsubventionerna återinfördes eller att andra verksamma instrument prövades. Vänstersidan i svensk politik brukar vara snabba med att motsätta sig takten i ombildningen av hyresrätter, men något offensivt program för att stimulera byggandet av nya hyresrätter syns inte i sikte.

Såväl höger- som vänstersidan tycks ducka i frågan om bostadsbristen. Kanske är det så att vi idag har hamnat i den sämsta av världar för unga människor som inte har den kapitalinsats som krävs för en bostadsrätt eller småhus? Vi har en högersida som inte vill eller orkar driva en marknadsorienterad politik för att få fart på byggandet och en vänstersida som inte vill eller orkar använda politiska styrmedel för samma syfte. Resultatet är att vi får vänja oss vid rubriken ”Unga får inte tag i lägenhet” för lång tid framöver.

// Henrik Lindberg, forskare vid Ratio.

Ge oss rampen tillbaka!

Får som jag nämnt tidigare i bloggen barn nu i faggorna, tillsammans med sambo. Underbart, ska det bli! Vi ser verkligen fram emot det. Trots att vi bor mitt i stan har vi ett bra läge för att ha en liten, rent bostadsmässigt, tycker vi. Plats i källaren för en vagn, nära till grönområden och nära till bibliotek och lekplatser. Inget att gnälla på.

Tills häromdagen. I vår lilla trapp så har det funnits en mekanisk ramp, som gjort det enkelt att köra en barnvagn upp och ner från källaren. Perfekt! Den fanns där när vi flyttade in och den har naturligtvis varit en inventarie som vi tagit för givet nu när bebben är på g. Men häromdagen förvann den bara. Pang, bom.

Jag ringde till vaktmästaren. Han berättade att den var flyttad till en annan trappuppgång, för att folk som bodde där frågat efter en sådan. Jag sade att jag inte räknat med att vi hade anmälningsplikt i förväg till värden för när vi ska skaffa barn och att jag inte insett att jag konkurrerade med andra hyresgäster om de befintliga inventarierna. Är det månde så att vi en vacker dag blir av med tvättmaskinerna också, för att en kåk på andra sidan stan behöver dem bättre?

– Ni kan väl knappast ha flyttat in där bara för en ramp, sa han.

Jag förklarade att det hade han rätt i. Men vi hade flyttat in för att det var en barnvänlig hyresrätt centralt. Och nu var den inte lika vänlig längre.

– Det där är dyra grejer, sa vaktmästaren, och markerade att han var måttlig intresserad av min förvåning. Herregud, i den andra trappen var ju hyresgästerna nöjda. Balans rådde. En missnöjd och en nöjd är tydligen en bra dag på jobbet.

Sen kom vi inte längre.

Jag har nu mailat till förvaltaren och väntat i två arbetsdagar på svar. Men det får jag inget. Inser att det bara är att kavla upp ärmarna och tjata, gnata, kräva hyressänkning på grund av standardförändringen, kontakta vd, marschera runt medelst skylt och leva allmänt fan. Inte säkert att det blir en ramp. Men ska det finnas något slags trovärdighet i snacket om hyresrättens väl och ve, och hur väl omhändertagen man blir av privata värdar så får det inte gå till hur som helst. Så det så.

//Kenneth

Styra boendeform men inte föräldraledighet, Odell?

Hyresgästföreningen och andra i branschen träffade bostadsministern Mats Odell förra veckan i Västerås. Mats kunde nöjt berätta om den kommande hyreslagstiftningen, samt om utmaningarna kring utanförskapsområdena. Där håller vi med.

Men vi frågade Mats om den ideologiska vinklingen  i KDs skrift Omstart i bostadspolitiken. Partiet beskriver det egenägda boendet som det bättre boendet. (Se exempel sidorna 18-21, 24 eller credot på sid 36 ”Vi vill därför stimulera till eget ägande”). I samma skrift värjer KD sig mot anklagelserna att det egenägda boendet har bättre skattevillkor än hyresrätten, något som Anders Borg faktiskt hävdar.

Men innebär den ideologiska vinklingen att Mats Odell även i skattemässig handling vill driva människor bort från hyresrätten? Enligt  KDs ”verklighetens folk” tema, så ska politiker inte låta sina egna värderingar styra hur vanliga människor lever sina liv. Om det är fel att styra mamma och pappas föräldraledighet, är det väl lika fel att styra  mamma, pappa och barnets val av boendeform?

Om Mats ändå vill styra, är det lätt ironiskt om det sker i riktning mot en socialistisk skapelse som bostadsrätten…

//Georg